Förstå Parkinson
En översikt över Parkinsons sjukdom – från symtom och orsaker till diagnos, behandling och prognos.
Vad är Parkinsons sjukdom?
Parkinsons sjukdom är en sjukdom i nervsystemet. De mest framträdande symtomen är långsamhet och tröghet i rörligheten, samt ofta, men inte alltid, skakningar. Symtomen brukar börja i ena armen eller benet. Egentligen är Parkinson troligen flera olika sjukdomar men i dagsläget är det svårt att skilja dem åt. Ett exempel är att vissa har skakningar som dominerande symtom medan andra aldrig har haft eller kommer att få skakningar.
Vilka symtom får man vid Parkinsons sjukdom?
Symtomen är både motoriska (som har med rörligheten att göra) och icke-motoriska (som inte alls har med rörlighet att göra). Ingen med Parkinsons sjukdom har alla symtom men alla har flera symtom.
De motoriska symtomen är t.ex. fumlighet, långsamhet och svårigheter med finmotoriska uppgifter som att knäppa knappar. De som har skakningar har nästan alltid skakningar i vila som försvinner när de rör kroppsdelen (ofta hand/fingrar). Några har också svårt att starta vissa rörelser, t.ex. vid gång.
De icke-motoriska symtomen är ofta mer diffusa och svåra att se, t.ex. nedsatt luktsinne, förstoppning, livliga drömmar (med prat och/eller rörelser) och stresskänslighet.
Några upplever värk, andra att talet blir tystare. Sömnen påverkas ibland, delvis p.g.a. de motoriska symtomen.
Vad orsakar Parkinsons sjukdom?
Orsaken är till stor del okänd. Troligen är det en kombination av genetik och miljöfaktorer.
Det finns vissa gener som kan kopplas till Parkinsons sjukdom, men i Sverige är dessa varianter mycket ovanliga. Det finns också vissa miljöfaktorer som anses vara riskfaktorer, t.ex. olika bekämpningsmedel. Å andra sidan finns det så kallade ”friskfaktorer”, d.v.s. faktorer som verkar skydda mot Parkinson, t.ex. kaffe, rökning och tomater.
Troligen börjar sjukdomsprocessen många år, kanske decennier, innan de motoriska symtomen märks. Det som händer i hjärnan är att vissa nervceller dör. De celler som använder dopamin som signalämne blir färre och när majoriteten av cellerna försvunnit så uppträder de motoriska symtomen.
Hur diagnostiserar man Parkinsons sjukdom?
Diagnosen ställs enbart genom läkarundersökning.
Det finns inget prov eller röntgenundersökning som kan påvisa Parkinsons sjukdom. Läkaren tittar på olika rörelser och känner på armar och ben, där en tröghet i musklerna, ”rigiditet”, kan upptäckas.
Avbildning av hjärnan görs ibland med magnetkamera för att utesluta annan orsak till symtomen eller PET-kamera för att bekräfta att dopaminsystemet är påverkat. Sådana tekniker kan ibland hjälpa till att skilja mellan olika typer av parkinsonliknande sjukdomar, så kallad atypisk parkinsonism.
Ibland görs också ryggvätskeprov (lumbalpunktion) som ibland kan stärka misstanken om atypisk parkinsonism.
Diagnosen är ganska svår att ställa och det är vanligt att det dröjer 1-2 år efter de första symtomen.
Hur behandlar man Parkinsons sjukdom?
Grunden i behandlingen är att ersätta det dopamin som saknas. Det kan göras med olika mediciner. Den vanligaste är levodopa, som bildar nytt dopamin när det kommer till hjärnan. Många använder också dopaminhärmare (dopamin-agonister) som liknar dopamin. Den tredje vanligaste typen av läkemedel är MAO-B-hämmare som minskar nedbrytningen av dopamin i hjärnan. Man kan kombinera dessa mediciner på många olika sätt. De hjälper livet ut, även om sjukdomen förvärras.
Några personer med Parkinson får med tiden svängningar i rörligheten och kan då behöva behandling med läkemedelspump eller djup hjärnstimulering (DBS).
All behandling i dagsläget är symtomlindrande, på ett så effektivt sätt att livslängden normaliseras, jämfört med innan det fanns parkinsonmediciner.
Det finns inga bromsmediciner eller bot, men det forskas mycket på detta.
Hur är prognosen vid Parkinsons sjukdom?
Prognosen är mycket svår att uttala sig om i det enskilda fallet, åtminstone i början av sjukdomen. Efter några år brukar man märka hur sjukdomen utvecklas – vissa blir tydligt sjukare medan andra är i princip stabila i åratal.
Parkinson är en så kallad neurodegenerativ sjukdom, vilket innebär att den blir sämre med tiden. Försämringen är oftast långsam och de effektiva behandlingarna gör att symtomen kan lindras så bra att försämringen inte märks.
Vanligen tillkommer fler symtom med tiden, vilket kan kräva justeringar i behandlingen. Sjukdomen påverkar oftast inte livslängden, tack vare medicinerna.