Dosglapp beror på flera faktorer – dels hur långverkande ett visst läkemedel är i kroppen och hjärnan, och hur mycket sjukdomen har påverkat nervcellerna i hjärnan. Dopamin lagras i nervändarna i hjärnan och L-dopa medicinen fyller på lagret, men denna kapacitet minskar pga sjukdomsprocessen. Genom att kombinera olika läkemedels typer, öka antalet doser och styrkan av varje dos kan men kompensera och motverka symtomförsämringen efter hand. Man har inte samma medicinmänger de första åren som efter ca 5- 10 år, eller som efter 25 år, då de oftast ökar efterhand.
Om det trots justeringar av mediciner och olika kombinationer av mediciner inte går att uppnå en bra funktion, kan det bli aktuellt med att överväga sk avancerade behandlingar.
Ett sätt att bedöma om det kan vara tid och lämpligt för ev eventuell avancerad behandling är att tillämpa 5 – 2 – 1 metoden. Den innebär att om man intar vid minst 5 tillfällen anti-Parkinson mediciner, och har trots det har minst 2 tim med dosglapp (off symtom), samt ytterligare tecken av sjukdomsprogress, överrörlighets symtom om minst 1 timma per dag.
Det är då rekommenderat att man remitteras till de regionala centra för avancerade behandlingar för bedömning om man uppfyller kriterierna för eventuell avancerad behandling.