Jag har hört att när personer med Parkinson sjukdom flyttar in på äldreboende, så tar man bort Parkinson- medicinen? För nu har de hjälpt dygnet runt? Så gör man inte med en diabetiker. En fråga till när en person med Parkinson flyttar in på samma boende som ovan, går det inte många veckor så är personen rullstolsbunden (jag hade velat skriva rullstolsburen men så är det inte. Hur skall man få personal att förstå trots att vi går dåligt så är det ett stort värde att få gå de stegen man kan.

Detta är nyheter för mig och jag har mycket svårt att tro att det skulle ske systematiskt eller i stor om fattning. Alla patienter med Parkinsons sjukdom behöver regelbunden medicinering också i avancerade skeden av sjukdomen. Det är dock vanligt att medicinerna förpackas i så kallade  dospåsar (Apodos) på sjukhem, och att alla brukar och hantering av tabletter ändras. Kan det vara det som avses?

Det är en grannlag fråga om hur och när hjälpmedel skall användas. Ett fall kan leda till livshotande skador och medföra stort lidande och ännu större hjälpbehov.

Överlevnaden efter en höftfraktur (för alla som ådrar sig en fraktur, oavsett ålder, underliggande sjukdomar) är sänkt: – 7% avlider inom 30 dagar efter en fraktur; 15% inom 3 månader och 30% inom 1 år (nota bene gäller alla orsaker och åldrar exempelvis en 95 åring som faller och får en fraktur pga en stroke). /Håkan Widner