Begreppet tolerans mot läkemedel är ett specifikt farmakologiskt fenomen som innefattar ett par kända läkemedelstyper, främst morfin, och gruppen bensodiazepiner (exv Stesolid/Oxascand), och innebär att efter en tids bruk av ett läkemedel, att dosen behöver ökas för att ge samma effekt.
Fenomenet tolerans förekommer inte vid behandling med L-dopa eller dopaminagonister på samma sätt som för ovan läkemedel.
Termen skall inte användas då det är en begreppsförvirring.
Farmakologin för L-dopa är komplex, och det är många faktorer som spelar roll, men toleransutveckling är inte en av dem.
Det är dock så att doserna över tid vanligen behöver ökas, men det beror på att sjukdomen fortskrider och dopaminnervcellernas förmåga att bilda dopamin minskar, och då behöver dosen ökas. Det finns en del dynamiska effekter också som gör att effekten av medicinen minskar i tid, som också i grunden beror på att sjukdomen fortskrider, och lagringsförmågan av bildat dopamin också minskar. Det blir då nödvändigt att ta tätare doser, och oftast högre doser med tiden.
Det är individuellt hur mycket medicinering som behövs och det finns ett stort antal olika medel som kan kombineras varför det inte går att ge generella doser som lämpliga.
Ett räkne exempel kan dock tas för att belysa hur det fungerar.
En person behöver 600 mg L-dopa dagtid för att fungera bra. Det kan tas som tabletter 100 mg x 6 med ca 3 tim intervall (ca kl 7, 10, 13, 16, 19, och 22). Med denna dosering får patienten en bra funktion, utan överrörlighet eller dosglapp.
Skulle samma patient ta samma dos som 300 mg med 12 tim intervall (x2), eller 200 mg med 6 tim intervall (x3) skulle patienten dels blir ordentligt överrörlig under några timmar, och därefter få dosglapp.
Om man istället tar 50 mg med 1½ tim intervall (x12) eller 25 mg med 45 min (x24) , är det sannolikt att man inte uppnår en tillräckligt hög halt för att få några gynnsamma effekter alls och man har ett tillstånd av otillräcklig effekt hela dagen. I det senare fallet med riktig små doser, kan det leda till ett fenomen som kallas lågdos dyskinesier, som karakteriseras av inte stelhet, utan muskelryckningar/myoklonier som kan pågå under lång tid. Detta beror på att en tablett som innehåller 100 mg L-dopa löses upp i magsäcken och bryts ned till del i tunntarmen och i blodet och en mindre del (ca 30%) når hjärnan där denna del ombildas till dopamin. Om dosen som intas är för låg är förlusterna på vägen till hjärna så stora att det inte blir något av tillförseln och man fyller inte på lagret eller kan ersätta dopaminet.
Man bör således inte dela upp eller omfördela doserna om det inte behövs av olika skäl och det skall ske i samarbete med ordinerande läkare. /Håkan Widner